Kanada

Det har bott människor i Kanada i minst 10 000 år enligt arkeologer. Det var förfäderna till Kanadas ursprungsbefolkning som man idag kallar "First Nation". Man har hittat rester av boplatser som bekräftar att de första vikingarna kom från Europa till Kanada redan omkring år 1000 e. Kr.

Även Kanada drabbades av europeisk kolonisering. 1497 nådde britten John Cabot Kanadas östkust. Han kallade platsen "Newfoundland" men det är inte säkert att det är samma plats som dagens Newfoundland. Jacues Cartier var den första fransmannen att resa till Kanada och han gjorde resan 1534. 1603 reste också Samuel de Champlain dit. Men ingen av de ovanstående bosatte sig permanent.

De första som reste till Kanada för att stanna, var fransmän. 1604 bosatte de sig i dagens Annapolis valley,  halvön Nova Scotia i östra Kanada. Men fyra år senare förflyttade de sig och grundade det som skulle komma att bli staden Qebec. De kallade Kanada för "Nya Frankrike".

Brittiska kolonister bosatte sig längs USA:s östkust och kort därefter började franska och brittiska grupper att fightas. Båda länderna ville ensam styra nordamerika. Frankrike förlorade fler och fler områden och till slut var det britterna som styrde. Men fransmännen förlorade ändå inte allt, idag är till och med franska ett  av de två officiella språken i Kanada.

Den amerikanska revolutionen gjorde att många människor flyttade från det som då blivit USA, norrut till Kanada.

Amerikanerna ville inte att britterna skulle styra över norra delen av nordamerika. 1812 startade USA ett krig genom att attackera brittiska trupper i Kanada.  De ville få slut på inflyttandet från storbrittannien och ett år senare brände de dagens Toronto. Brittisk-kanadensiska trupper hämnades genom att försöka bränna Washington DC, vilket lyckades, men de tvingades sedan tillbaka.

Efter freden med USA, bestämdes att britterna skulle få en del av nordamerika och en landsgräns gjordes. Till slut blev Kanada ett eget land. Med tiden har det utvecklats till ett mer och mer självständigt och "eget" land och fått en egen identitet.

Länderna i världen är uppdelade i två olika grupper. Industriland och utvecklingsland heter de och förkortas i- och u-land. Till industriländerna hör de rikaste länderna i världen och såklart är det tvärt om med u-länderna. Oftast ligger i-länderna på norra halvklotet och u-länderna längre söderut. Den största anledningen till den här uppdelningen är tillgångar som skog, vatten och olika mineraler. Dessa naturtillgångar ger länderna större förutsättningar att bli ett rika. När man ”bestämmer” om ett land är av den ena eller den andra sorten, så är det oftast två olika sätt att räkna.

1. Man lägger ihop det sammanlagda värdet på landets producerade varor och får då en Bruttonationalprodukt, BNP.  

2. Human Development Index, HDI används också. Då beräknar man inte bara med ekonomin, utan även medellivslängd och utbildningsnivå.

Kanada är ett industriland. Det kan man se på de relativt höga inkomsterna, exporten och att landets industri utvecklats och tagit över jordbruket och landsbygdens samhälle. Nästan alla jobbar med något ”modernt” arbete, ofta inom industrin, och de få som arbetar inom jordbruket använder sig av avancerade maskiner. Kanadas största exportvaror är bilar, gas, uran och olja och varor skickas till nästan alla delar av världen. Det finns många högskolor och universitet i landet och det är oftast hög kvalité på utbildningen.

Utom oljesand, använder sig Kanada av ännu en ifrågasatt energikälla. Landet är mycket rikt på uran och många funderar också över sättet man går till väga när man bryter, använder och inte minst gör sig av med det.

I Kanada finns 18 kärnkraftsreaktorer och de flesta finns i Ontario. Tillsammans producerar dessa 18 ca 15 % av landets el, vilket egentligen inte är speciellt mycket om man jämför med Sveriges 45 % och Litauens 76 %. Men eftersom landet är så rikt på uran så använder man inte allt själv utan exporterar mycket till andra länder.

När man bryter uranet så kan vattnet i närheten bli förorenat och när det sedan rinner vidare så orsakar det alla möjliga sorts problem. Under 1950- och 60-talet, tilläts företag att dumpa avfall från uranbrytningen i Elliot Lake i Ontario. Vattnet blev så förorenat och försurnat att det dödade allt liv när det rann vidare i floden Serpent River. Kanadas First Nation-stammar brukade tidigare hämta dricksvatten direkt från floden, men efter föroreningarna blev det omöjligt. Många dog av cancer och andra sjukdomar efter att ha druckit av vattnet.

I den brutna malmen i Saskatchewan, norra Kanada, brukar det finnas ca 100 kg natururan per ton malm. Uranet utvinns genom att malmen krossas och blandas med svavelsyra. Det utvinna natururanet blir till ett gult pulver och ton av sandvälling blir kvar som avfall. Avfallet innehåller nästan 90 % av den ursprungliga radioaktiviteten. När man sedan framställer el genom att klyva urankärnorn, bildas massor avradioaktivitet.

Avfallsproducenterna har länge diskuterat om hur man ska gå till väga när man hanterar och förvarar det radioaktiva avfallet. Nu tar man hand om avfallet genom att först mellanlagra det i bassänger i många år, sedan torrförvara i betongbehållare och slutligen placera det på ca 500-1000 meters djup i berggrunden. Man trodde att det skulle vara säkert där, men det har kommit rapporter från många håll om att radioaktivitet läckt ut i naturen och orsakat mycket problem.